Vatten, land, vatten, land, vatten och åter land. Öarna var en märkvärdig plats. Det var längesedan han hade satt sina tassar i området. Det kraftiga lawarhannen lufsade, nästan kusligt långsamt, upp på torra land. Vattnet var på sina ställen så djupt mellan öarna att han tvingats simma. Hade Lainadan varit med hade det stört honom, men då vrenen vandrade på annat håll - om än endast tillfälligt - kunde han tillåta sig att göra det. Ensam var det skönt. När den långbenta idioten vadade där han ...
↧