Låga regntyngda skyar rullade långsamt över landskapet. Nattens åska hade avtagit under de tidigaste morgontimmarna och hördes inte längre. Regnet hade lugnat sig och föll nu i stilla små droppar som knappt smattrade mot de grönskande trädens blad. Solen gick inte att se, men dess ljus letade sig genom ensamma sprickor i molnen och skapade vackra mönster över den annars mörka himmelen. Dimitrij blundade och drog en djup suck. Doften av regn var stark men kunde inte dölja doften av varg. Hennes ...
↧