Fenris hade vandrat i tankar fram till vattnet, lutat sig fram över ytan och lågt en sekund till att betrakta kristallkronan på hans huvud för att sedan dricka av det svala, lite salta, vattnet. Det var inte jättegott, inget kunde egentligen slå vattnet på glaciären. Det klara urvattnet. Lövskogens bäckar försökte imitera den sensationen men inget skulle ens komma i närheten av det i hans verkliga hem. Han satt där vid strandkanten som skilde lövskogen och öarna åt länge. Ögonen slutna. Kände ...
↧